Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR 22 1
En himmel under och en ofvanom,
Och båda tyckas locka: »kom, ack kom!»
Och sedan, då jag tröttad kastar ankar,
Sträckt i min båt mot mjuka kuddars stöd,
Och — sjelf en stackars Lazarus i tankar, —
Mig spisar mätt af snillets öfverflöd;
Hur ljuft, att, vaggad af en vänlig bölja,
Få lefva med i andens stora verld,
Och ljusets kämpar undrande få följa
På deras riddarfärd, nej himlafärdl (dricker).
alfhild (leende och klappande fadern).
I dag är pappa rigtigt inspirerad.
Gubben.
Nej, jag är lycklig blott, ack öfversäll!
Jag känner mig af åren ogenerad
Och bjuder Er visst upp till dans i qväll.
Tänk, hvilken skilnad på min förra lefnad
Bland träd och buskar, målade på duk —
Att icke blotta minnet gör mig sjuk —
Bland berg, som kunde flyttas in och ut;
Bland vågor, hvilkas väta tagit slut;
I gas- och källarluft, — jo, det var trefnad!
Och när man efter qvällens mödor väckt,
Sin själ i andens guldflod ville bada,
Och handen mot en snillrik bok var sträckt,
Då tvangs man att ånyo genomvada,
Af pligtens ferla jagad, dessa träsk
Af fadda roller, der man fåfängt letar
En snillrik tanke, som till hunger retar,
En enda qvickhet blott till morgonbesk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
