Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR.
2 2 7*
Och aldrig dock det honom lagrar felar,
Änskönt sin fantasi han oftast närer
Med så’na der fransyskan karakterer.
Gubben.
Det tror jag hin så väl, när man är ung,
Med minnet fullt med guldmynt i sin pung;
Men bördig fantasi godt minne slappar,
Och ett, tu, tre, man hela skatten tappar,
Nej, skådespelaren är och blir martyr;
Författaren i alt hans tunga styr.
Man är på engång fri och inom galler,
Ack, om en slöja öfver lexan faller,
Och det för minnets synglas tvärt blir skumt,
Då är det hårdt likväl, att resignera
Ifrån en qvickhet eller kanske flera,
Dem man törhända kunde replikera,
Blott för att man förgätit — något dumt,
Men ve! det fins ju kontrollörer två,
En heter pligt med g, en plikt med k;
De hviska: akta, icke göra så.
(Efter en paus)
Jaså, du skryter med hans många lagrar,
Den der herr Pettersson!
Fanny (leende).
Nej, Henriksson.
Gubben.
Hvart konstnärslif har sina morgondagrar,
Sitt friska källsprång ifrån Helikon.
Snart kommer stunden, då berömmet magrar:
Artisten är en leksak för publiken,
Ett experimentalfält för kritiken;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
