Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 8
PÅ GAMLA DAGAR.
De goda rollerna, de sina ut;
Man bildar queue för att dem få till slut;
Man slipar sin talang i hundra facer,
Men ändå skriks på nya hvar minut.
Talangen, vare huru stor han vill,
På några år han käns dock utantill
Och nödgas lefva — ack — på minnets gracer.
Publikens illusioner börja ramla;
Man vill ha nytt, blott nytt för alt det gamla,
Men alt, som skulle varit konstnär’ns heder:
Att i sin mån bli tolk för dygd och seder,
Att gissla last och lyten med sitt spel;
Uti den hedern får han föga del,
Då hvarje lustspel snart till mål sig satt,
Att köpa flinar ns, icke tänkarn s skratt.
.Nej, sorgelig är skådespelarns stråt,
Då dramaturgerna ej gå framåt,
Han ledes som en björn af dem i ring,
De äro alt, och han är — ingenting.
edvard (utom scenen).
»På författaren beror teckningen i den
dramatiska taflan; färgen, ljuset, lifvet framkallas af
skådespelaren».
Gubben (förvånad).
Hvad hin är det?
fanny (skälmaktigt).
En röst ifrån ett hvalf.
Alfhild.
Nej, det var visst ditt samvete, som skalf
Vid minnets hviskningar uti ditt öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
