Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 8
PÅ GAMLA DAGAR.
Byggmästare, stenhuggare, hvad hälst
Som hade mig ifrån den tanken frälst,
Att ej ett enda litet spår är qvar
Af skådespelarns verk från flydda dar.
Jag just min orlofssedel på mig har.
(tar fram ett gammalt bref)
En simpel karl, som kom med mig att tvista,
Mig skickade ett öppet fejdebref;
Meriterna hos mig ha fått sin lista;
Hör hvad den hedersmannen till mig skref:
»Herrn är och blir en löjlig stackars tok,
Som ej förstår ett arbete att skatta,
Föraktad af hvar enda riktigt klok,
Beskrattad af en hvar, söm orkar skratta.»
Ord från en smed, en riddare af filen.
Alfhild.
Och du kan låta såra dig af pilen?
Gubben.
Du kallar det för pil, jag tycker, jag,
Att det är sanning sagd med hammarslag.
fanny (med stigande inspiration).
Är icke löjet ock en himlaskänk?
På lifvets rosor likt ett perlestänk
Af morgondagg, som doft och färger friskar?
Är det ej njutning, då ditt hjerta hviskar,
Att du har lullat mången sorg till ro,
Släpt glädjens engel in i qvalets bo
Vid ljufva minnet af spektakelqvällen?
Som solén värmer sjelfva marmorhällen,
Så värmer löjet, då det ej är rått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
