Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR. 249
22 1
Ett isadt bröst och gör hvart hjerta godt.
Är du den ende då, som icke fattar,
Att man med andakt hör ett barn, som skrattar.
Edvard.
(synes åter bakom byggningen till höger, han läser ur sin bok)
»Den som lättast stämmer våra hjertan till andakt
och leder våra tankar till det himmelska, han ar dock
den bäste predikanten; det må för öfrigt vara presten,
skalden, konstnären, den sjunkande qvällsolen, den
jublande lärkan eller den blyga liljan i dalen.»
Gubben.
Jag ville väl dock skåda näktergalen,
Som sjunger minnets sång så blygt för mig,
Men ackompagnemanget, samvetsqvalen,
Vill icke rätt harmoniskt lämpa sig.
Träd fram du talare ur det fördolda!
Hur länge tror du speorden bli tålda!
(letar förgäfves efter den ånyo försvunna)
Han leker kurragömma nu igen. (fixerande Alfhild)
Hör, lilla Alfhild, han, din unga vän,
Som ifrån bakhåll skjuter sina pilar
Och ständigt undan mina gensvar ilar;
Han kastar sens-moralen öfver bord;
Han är ej sjelf en man bakom sitt ord.
Gunnar.
(som tagit boken af Edvard, smyger öfver scenen till venster,
läsande högt)
»Skådespelaren skall blifva ärad, som han äras bör,
och man skall icke längre högdraget och otacksamt se
den öfver axeln, som förskaffar oss så många sköna
och lärorika stunder i lifvet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
