Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR
257
Chorus.
Låt gå! Låt gå!
fanny (ömt hviskande).
Hvar liten pil de veta att förgylla,
Alfhild.
Då de som minnets sändebud dig hylla.
Edvard.
Du ser att man ett troget minne har
För »skådespelarns verk från flydda dar».
Gubben (för sig).
Man arrangerat en apoteos;
Man anser mig som redan död, gunås,
Men om först nu i mitt beslut jag svigtar,
Man alt blott på min egenkärlek diktar.
Rollén.
(siar honom godmodigt stormande fia- axeln).
Så stå ej och fundera längre, gubbe!
Låt ungdomskänslans vind i hjertat spela!
Skjut nya rotskott, murkna konstnärsstubbe!
Det blir din skönsta prydnad på det hela.
Din dotter skall sitt höga mål ej fela,
En ättelägg från konstens Ask och Embla,
Hon bär den helga elden i sitt bröst;
Den kan ej släckas, vare det din tröst,
Om ock du henne fört till — Nova Zembla.
gubben (leende)
Tack för ditt tal, storskräflande Rollén!
(till brunns sällskap et.)
Er, mina herrar, tackar jag för äran
Att än jag minnes utaf en och en.
• i?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>