- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
276

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur min resedagbok, af L. Dietrichson - I. En reskamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

UR MIN RESEDAGBOK

så är det denna rad af sörjande palatser. »Das ist
aber zum Todtschiessen! Sehen Sie doch einmal! Aber,
mein Herr, haben Sie denn keine Augen im Kopfe?
Ist das nicht abenteuerlich! Grade ins Wasser herein I
Verstehen Sie: hier haben sie gewohnt, die alten,
gros-sen Venetianer — das ist merkwürdig! Ich bin wie in
einem Roman!» Han visste ingenting om de der gamla
venetianerne, den bofven, derför kunde han väsnas!

Och han väsnades! Han skrek i fjorton dagar
kontinuerligt från morgon till afton af bara beundran och
stora intryck! Han skrek: »famös» i Markuskyrkan,
»wie interessant» i Dogepalatset, och der berättade han
mig till och med, att der en gång hade lefvat en doge,
som blef afrättad och hette Maria Farina. Och när
jag var dum nog att anmärka, att han hette Marino
Falieri, ville han nödvändigt slå vad om saken. Men då
sade jag pass. På Markus-kampanilens topp gjorde han
den träffande anmärkningen att den var »eminent», och i
Frarikyrkan, vid Canovas graf, den ännu riktigare: »das
ist pyramidal!!»

Och jag dödade honom icke! Och likväl gafs det
icke en sak, icke ett intryck, som jag fick ha i fred! —
Jag beslöt att rymma, men han passade på och högg mig.

Slutligen foro vi af till Milano. Då han fick se
Milanos dom, hvars yttre sannerligen kan sluta till
munnen äfven på den värste storskräflare, ropade han högt:
»das ist aber riesenhaft, kolossal!»

Jag började misstänka, att han bar ett hemligt
adjectivlexikon i fickan, en samling af epitheta ornantia,
ty med beundran måste jag medge, att han nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free