- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
279

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur min resedagbok, af L. Dietrichson - I. En reskamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279 UR MIN RESEDAGBOK



deras ökade vrede, som ändtligen kulminerade med att
de piskade upp den eländige kättaren, hvarpå de gingo
sin väg.

När jag anträffade honom, var han som sagdt i en
ömkelig författning, och kunde omöjligt förklara sig,
hvarför man varit så rasande. Han trodde, att det
var ett banditanfall, ehuru han förundrade sig öfver,
att man hvarken hade tagit hans ur eller hans pengar,
och först när han förklarade mig situationens alla
detaljer kunde jag förstå och göra honom begripligt,
hvarför han blifvit piskad.

Natten derefter rymde jag verkligen — jag stod
icke ut längre — efterlemnande ett bref, i hvilket jag
uppgaf diverse skäl för min plötsliga afresa.

Ett halft år derefter återsåg jag min reskamrat i
Rom. Han lofvade mig en visit, och han höll ord.

Det föll mig då in, att undersöka om han
verkligen egde något nytt utrop, något eget »uttryck» för
det alt annat öfvergående »intryck», som Rom måste
hafva gjort på honom. Jag förde talet på vår
gemensamma resa, och lät honom slösa alla sina stora ord
på Verona, Padua, Venedig och Milano. Det
haglade med »famös, wundervoll, abenteurerlich, kolossal,
riesenhaft, unermesslich.» — Ändligen slöt jag med att
fråga, hvilket intryck nu Rom hade gjort på honom.

Han tappade ett ögonblick hufvudet — liksom
hade han icke något ord qvar för att beteckna dess
storhet —, men sansade sig hastigt, gjorde en rörelse
med högra armen i luften, som om han i en spirallinie
ville föra den ut i det oändliga, och i det han sänkte
sin röst, liksom tvekande om det försloge, utropade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free