- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
332

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Endast en berättelse om en häst, af C. G. Wrangel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332

endast en berättelse om en häst

märkte, helt naturligt så, att jag sjelf beskrifvit en krets
kring trädet och tumlat i ett dike.

Jag vet icke huru länge jag legat i detta dike, hvars
vatten inverkade svalkande på mitt brännhetä sår, då
jag hörde de välbekanta tonerna från ett
kavalleriregi-mente, Det var preussiska dragoner. Men nu! Hvad
är detta? Drömmer jag? Beau Sire, min Beau Sirel
En ryttare, den siste af skaran, vänder sig till hälften
om och hotar med utsträckt arm, hvarefter han sätter
krokarne i. —För sent! Under denna halfva vändning
hade jag känt igen min älskling. Tummen föres
mekaniskt till munnen, den gamla välkända hvisslingen
pressas fram och Beau Sire stannar så tvärt, att hvarje
klen ryttare ofelbart skulle hafva slungats öfver hans
hals. Men det ädla djuret hade ej fallit i ovärdiga
händer. Den preussiske officern kom blott litet »ur
sitsen», hvarefter han sträckte fram fötterne och kastade
öfverlifvet tillbaka. I samma ögonblick hördes ånyo
en hvissling, som dock ej hven från mig, utan ur en
österrikisk jägares bössa. Beau Sire gjorde en
helom-vändning med bakdelen högt i luften — och hans
dödligt sårade ryttare sjönk ur sadeln. Ögonblicket
derefter stod Beau Sire hos mig, böjde sitt hufvud med
de stora, trogna och kloka ögonen ner till mig och
for smekande med näsborrarne öfver mitt ansigte.
Ville han kanske hafva socker ? Nej! han begrep min
belägenhet, ty då jag slog båda armarne kring hans
hals rätade han långsamt på den samma och lyfte upp
mig. Jag stod, stödd vid hästen, och trodde till en
•början att jag för andra gången skulle sjunka ner i
diket, ty träden började ånyo snurra omkring. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free