- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
358

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telegrambyråerna och tidningspressen, af A. H. E. Fich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 70 telegrambyråërne och tidningspressen

och med de inflytelserikaste privatmän fingo endast i
sällsynta fall och då det gälde saker, som icke hade
någon politisk eller finansiel betydelse, betjena sig af
detta kommunikationsmedel. Det berättas allmänt, att
en agent för huset Rothschild i London endast genom
en djerf färd öfver Kanalen i en fiskarbåt kunde bringa
sin principal underrättelse om slaget vid Waterloo en
dag tidigare, än någon annan engelsk spekulant fick reda
på saken.—Morse hade redan 1837 uppfunnit sitt
berömda system för den elektriska telegrafien, och likväl
nådde underrättelsen om Februarirevolutionen i Paris
allmänheten utomlands blott genom den vanliga
jernvägs-postbefordringen.

Den elektriska telegrafen kunde få betydelse för
pressen, först sedan den stälts till allmänhetens bruk
och förfogande. Detta skedde i Frankrike under loppet
af år 1848, i Tyskland den 1 Oktober 1849, då linien
Berlin—Aachen frigafs. Det dröjde likväl innan pressen
i betydligare mån betjenade sig deraf. Kostnaderna
tycktes henne vara alt för kolossala, och
korrespondentväsendet var ännu alt för outveckladt. Då inläto sig
ungefär samtidigt tvänne män på företag, hvilka
utbildade sig till de inrättningar, som numera äro kända
under namnet telegrafiska korrespondensbyråer eller,
kortare uttryckt, telegrambyråer.

Desse män voro P. J. Reuter och d:r B. Wolff.

Den förstnämde hade 1847 etablerat sig som
bokhandlare i Berlin, men nödgades redan efter ett års
förlopp nedlägga sin affär, hvarefter han, fullkomligt
medellös, begaf sig till Paris och började der, våren 1848,
utgifva en litografierad korrespondens. Snait uppstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free