Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf Drake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvad vill ni mig?
– Ni igenkänner mig icke, ty femton års sorger
ändra mycket; vi hafva dock sett hvarandra förr. Finnes
ingenting i mina drag, som påminner er om förflutna tider?
– Nej, svarade Drake med en uppmärksam blick
på den gamla; – vill ni säga mig något, så tala icke i
gåtor, som jag ej har tid och lust att lösa.
– Ni har sett min dotter, upprepade Ingrid, – hon
är mitt enda barn; men jag ägde fordom äfven en son...
– Som således är död? Gud vare hans själ nådig!
– Jag vet icke, om han är död eller lefver, men
hvad jag vet är, att ni frånryckt mig honom...
– Jag! utbrast Drake. – Är ni vansinnig, kvinna?
I själfva verket lyste Ingrids ögon af en sällspord
glans.
– Vill ni höra mig? frågade hon.
– Jag skall höra er, svarade Drake, eftergifvande
för sin egen nyfikenhet, – men om ni ej förmår att
tillfredsställande förklara edra ord, så var öfvertygad, att
jag i morgon låter föra er till dårkistan.
– Minns ni, att ni i edra första ynglingaår ofta
vistades hos er fars vapenbroder, er aflidne svärfar? Nära
råmärket af hans egendom låg ett hemman, som ägdes
af mina barns fader, en man som var bonde men hvars
ättetal står ristadt på åldriga runstenar, och under hvars
fäder måhända edra tjänat som trälar. Främlingen, er
svärfar, fann med vänners hjälp några papper, som lära
bevisat hans äganderätt till detta hemman, och min man
dog i rättan tid för att ej se det ryckt ur sina händer.
Men han efterlämnade en änka med två barn, det ena
en yngling, det andra en liten flicka, som jag då ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
