Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf Drake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänstra hand och lossade en guldring, i det han yttrade
till Ingrid:
– Får er dotter mottaga denna vängåfva såsom ett
tecken, att förflutna sorgliga händelser kunna försonas?
– Hvad skadar det er, att mitt hjärta ej kan glömma
förlusten af en son? Och om han lefver, så hvilar
hämden eller försoningen endast i hans händer.
Elin såg frågande på sin mor och drog handen tillbaka
undan den gåfva, som den förnäme herrn räckte henne.
Drakes panna mulnade åter. Han stod ett ögonblick
tveksam.
Måhända ingick i bevekelsegrunderna för hans
handlingssätt en icke obetydlig del fruktan för den s. k.
kloka kvinnans mystiska makt.
Huru än därmed förhöll sig, beslöt han sig slutligen
för att behålla den försmådda gåfvan och aflägsna sig.
Han sade ett kort farväl.
Petrus, som väntade med hästarne vid grinden, hade
hyst hvarjehanda farhågor vid sin herres långa dröjsmål
hos den med vidskeplig rädsla sedda Ingrid. Han andades
lättare, då han nu fick lämna kojans grannskap och
bakom sin herre fortsätta ridten genom skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
