- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
58

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Yrvädret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som trots någon annan Evas dotter, och hon måste ju
varit blind, om hon ej upptäckt Adolfs hjärtas tillstånd!
Van vid dylika segrar, skulle hon vid denna lätta upptäckt
föga njutit af sin egenkärleks tillfredsställelse, om ej
händelsen varit den, att flickan, aflägsnad från hufvudstadens
förströelser, började känna tomheten i sitt hjärta
odräglig och med hela häftigheten af sitt lidelsefulla
skaplynne hängaf sig åt en vaknande och allt starkare
böjelse för sin älskvärde och vackre frände.

Nåväl, hvad förmådde hindra tvenne unga hjärtan,
som brunno endast för hvarandra, att mötas och ljuft
förena sina lågor? Det är sant, att Adolf och Maria
voro syskonbarn, och lagen lade hinder i vägen för så
nära fränders förening, men detta hinder var ej oöfvervinneligt,
då mäktiga släktingar kunde nyttja sitt inflytande,
för att rödja det ur vägen. Hvad hindrade således?

Vi vilja i största möjliga korthet svara på den frågan,
ty vi hafva en förkänning af att läsaren tröttnat vid
denna återblick på det förflutna så nödvändig han än
varit, och väntar, att det genom kapitlets öfverskrift på
sätt och vis utlofvade yrvädret skall utbrista öfver våra
resandes hufvud. Dock, tålamod! Himlen är klar, vinden
sofver, ingenting bådar att stormen nalkas.

Likasom Maria utan svårighet förstått att läsa i
Adolfs hjärta, så började äfven han märka af vissa tecken,
att hans böjelse var besvarad. Länge misstänkte
han sina ögons vittnesbörd, ty hans Virgilius hade lärt
honom, att älskande ofta se i syne och taga skugga för
verklighet. Men han hade nu fått mod att göra ände på
ovissheten. Han yppade sin kärlek och läste med outsäglig
fröjd på Marias rodnande kind, i hennes strålande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free