- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
59

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Yrvädret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men blyga blick, i själfva dallringen af hennes hand, det
svar han eftertrått. Hans sällhetsrus vardt kort. Maria
började snart ådagalägga en isande köld och uppbjöd alla
den behagsjuka förställningens medel för att plåga
honom. Och han, han tog skenet för sanning, han hade
ej en aning om den sällhet mången kvinna känner, då
hon ser sin älsklings smärta... ty denna smärta är ju
ett vittne, att hon för honom är allt... af den njuter
hon en vällust, som på samma gång är samvetsagg... af
den lider hon kval, som på samma gång är himmelsk
vällust. Hon såg elden i hans ögon slockna, hon visste,
att den mask, som gnagde hans lifsträ, var född af hennes
hycklade köld, och likväl afsköt hon den siste pilen
ur sitt koger i hans sargade bröst. Hon såg med ett
kallt leende, huru han förtviflad lämnade henne... Och
då han var borta grät hon öfver hans lidanden, förbannade
sin egen grymhet och ville skynda efter honom för
att kyssa frid in i hans hjärta.

En sådan lek kan hos svage män uppdrifva kärleken
till ett slags vansinne (det vill säga: till en stegrad grad
af sig själf), men hvad Adolf vidkommer, var måttet snart
rågadt, och han ville icke längre tåla en dylik behandling.
Han sade farväl åt sin första kärlek; det var
en ö, i hvars skygd han under sin kryssning på lifvets
haf sökt men icke funnit hvila... han hissade åter segel
och längtade efter orkanen för att i striden för sin tillvaro
glömma sin tillvaros bitterhet. Med ett ord: han
sökte förgäta sig själf, den enskilda människan, för att
söka lösa mänsklighetens gåtor; han fördjupade sig i sina
älsklingsstudier och fann snarare än han väntat det
glömska af det förflutna. Han kunde lugnt skåda tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free