Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Förhöret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7.
Förhöret.
Adolf hade kvarstannat för sin skadade arm, som Ingrid
strax efter sin återkomst på nytt undersökte. Hon framtog
ur sitt skåp en flaska, uppvecklade Adolfs skjortärm,
men knäppte, innan hon började bestrykningen, sina
händer och hviskade med andäktig uppsyn några ord så
tyst, att ynglingen ej kunde höra, om det var en bön eller
en besvärjelseformel. Ingrid lagade sig till att ombinda
armen med linne, då Elin, som under hela den tid,
detta fortgått, sett ut genom det åt landsvägen vettande
fönstret, hastigt ropade:
– Mor, här komma två främmande män.
– Må de komma, sade Ingrid och fortsatte att linda
armen.
– Den ene af dem är prästen, fortfor Elin
bleknande; – och han ser så sträng och mörk ut.
– Fjolla! Hvarför rädes du prästen mer än någon
annan? – Så, unge herre, låt mig nu varsamt hjälpa er
på med rocken, och jag hoppas att eder arm i morgon
bittida skall vara frisk.
– – – – – – – – – – – – – – – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
