Print (PDF) - On this page / på denna sida - 7. Förhöret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mumlande dessa ord inträdde länsmannen tätt bakom
prästen i Ingrids stuga.
-- Guds fred! sade Suenonius, i det han fäste en
ovänlig blick på Ingrid. -- Jag kommer till dig, kvinna,
i Herrens namn och å mitt heliga ämbetes vägnar.
De i rummet innevarande öfverraskades obehagligt
af denna högtidliga, i predikareton framsagda hälsning.
Elin darrade och smög sig nära intill Adolf. Denne, som
var färdig att aflägsna sig, såg undrande på prästen och
den bakom hans rygg framkoxande länsmannen, i hvars feta
ansikte fruktan och en mödosamt tillkämpad
ämbetsmannavärdighet på ett löjligt sätt blandade sig. Adolf
beslöt att stanna kvar, så vida den i fråga kommande
saken tilläte hans närvaro, och han fattade Elins hand,
för att lugna henne.
-- Ett ovanligt ärende synes vara å färde, sade
Ingrid. -- Sitten ner, gode herrar, och hvilen er! Och
om I ej misstycken en liten förfriskning efter vandringen,
vill jag bjuda er smaka mitt öl ...
-- Nej, omaka er icke därmed, inföll Suenonius. -- Vi
förtära ingenting under ert tak.
-- Gud bevare oss därifrån! mumlade länsmannen
med en åtbörd, som om han skjutit en giftbägare ifrån sig.
-- Men hvad kan orsaken vara, att jag finner unge
herrn på Signildsborg här? frågade Suenonius med ett
misstänksamt ögonkast på Adolf.
Adolf omtalade i få ord nattens äfventyr och den
omvårdnad han och hans ledsagarinna åtnjutit hos Ingrid.
Men Suenonius rynkade ögonbrynen, mumlade något
om »gjordt» väder och upphof därefter åter sin stämma:
-- Jag kommer för att i närvaro af denne lagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
