- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
85

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Förhöret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Vet ni, hvad jag vill göra, herre? sade Ingrid
hastigt. – Jag vill skynda till pastorn och på mina knän
besvärja honom om misskund, icke för min, men för min
dotters skull. Han är dock en kristen präst och en människa
och kan ej neka denna bön ... För min dotters skull ... Nej,
han kan ej stöta mig tillbaka. Hvad skall det varda af det
fattiga ensamma barnet, om jag ryckes bort!

– Ingrid, ni plågar nu er upprörda själ med det
värsta och mest osannolika ...

– Ja, jag känner nu, huru svag jag är. Jag, en
åldrig människa, borde dock förelysa de unge med förtröstan
på den Allgode Guden och i bekymrets stund, då själen
smäktar, icke glömma källan med det eviga lifvets vatten.

Hon öppnade, liksom af en ingifvelse, bibeln, som
Suenonius kvarglömt. Det ställe, där hennes blick först
föll, var liksom skrifvet för henne, och hon läste med
en röst, som vittnade om den djupaste ångest:

»Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansikte
är förfallet för sorgs skull, därtill min själ och mitt inre. Ty
mitt lif är förtärdt vordet af bedröfvelse och mina år af
suckande. – Det går mig så illa, att jag är till stor försmädelse
vorden för mina grannar och en styggelse för dem, som känna
mig; de, som mig se på gatone, de fly för mig. Jag är förgäten
af hjärtat såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget
käril. Ty många försmäda mig illa, så att hvar man
skyr mig; de rådslå med hvarannan om mig och akta taga mig
lifvet bort.»

Ingrids röst skälfde; hon kunde ej fortsätta, men
pekade med en blick åt sin gäst vid den punkt, hon
slutat. Den unge Skytte fortsatte:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free