Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Gästgifvaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om jag mött honom som en aktningsvärd medborgare och
god familjefader, om jag hade funnit, att han förljufvade
den enda kvinnas dagar, som jag älskat, nåväl, jag skulle
då räckt honom handen till försoning och aflägsnat mig
för alltid. Jag skulle oigenkänd gått bort att ånyo kasta
mig in i lifvets tummel... Sigurd, den visshet, jag
vunnit om hans person, utplånade min sista drömbild. Jag
har äfven sett henne och skall snart veta, om de aningar
äro sanna, som hennes sorgsna drag väckte i min själ.
– Och om så sker, kapten?
– Då gäller det att handla... men huru, det beror
ej endast af mig. Jag har skådat för djupt in i lifvet
för att tro på människans förmåga att ofelbart planlägga.
Hon kan blott draga gagn af den vind, som ödet låter
blåsa. Det är vår lott att uppgöra planer och se dem
korsade... Sigurd, hur är det med mitt folk?
– Väl, herr kapten. De längta blott att få tala
med er och trycka er hand.
– Hälsa dem från mig, och se till, att de i hvarje
ögonblick äro färdiga.
– De förtälja med stolthet, att de sett er på
Stockholms gator i sällskap med landets högste och ypperste,
och beklaga, att de på er befallning ej få blotta sina
hufvud för er. Hvad de älska och beundra er, kapten!
– Jag känner dem.
– Kapten, sade Sigurd, och blickade forskande i
Vanloos ögon, – ni synes mig i dag något dyster i ert
sinne.
– Nej, jag är mig lik. Men lynnet är som
hafvet: under stiltjen dansa ej dess böljor ... Min vän, jag
återvänder från ett besök i den nejd, som sett mig födas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
