Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En aftonkrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtalet. Den bröts af Vanloo med följande anmärkning:
– Den dröm ni här skildrat, min fröken, torde
vara ett uttryck af den längtan, hvarmed en i lifvets
strid fördjupad människa blickar tillbaka på den tid, då
hjärtat hoppas allt och det ungdomliga modet trotsar på
sin oförsökta kraft. Ni själf är ännu i denna lyckliga
ålder. Men för oss äldre är det farligt att ofta skåda
tillbaka på det förflutna. Den hvila man där hämtar är
slappande: vi jämföra hvad vi måste försaka med hvad
som återstår att vinna, och detta synes då så obetydligt,
att vi lätt förledas att anse hela lifvet förfeladt.
– Ni har rätt, mynher Vanloo, inföll Drake; – er
anmärkning träffar icke blott in på den, som sett sina
lysande drömmar blekna, utan kanske än mer på den,
som fått sin ungdoms första oöfverlagda och okloka
önskningar uppfyllda.
Agnes Drake sänkte vid dessa ord sin sorgsna panna.
Vanloo tystnade, och det lyste någonting nästan
hotfullt fram i hans ögon.
Samtalet skulle afstannat, om ej de öfrige närvarande
sörjt för dess fortsättning i lättare stil.
– På tal om ungdom, sade friherrinnan Skytte,
påminner jag mig nu, att det snart är din födelsedag,
Maria.
– Det är sant, jag fyller om några dagar tjugo år.
– Tjugo år! inföll Adolf. – Det är ju en rätt
vördnadsvärd ålder. Och nästa år vid samma tid fyller
du tjugoett.
– En mycket upplysande och förnumstig
anmärkning! sade Maria skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
