Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En aftonkrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och året därefter tjugotvå, fortfor Adolf.
– Jag tviflar icke på din förmåga i räkning, bäste
kusin.
– Hvad tiden ilar! fortfor Adolf. – Jag kommer
ovilkorligt att tänka på lifvets förgänglighet, ungdomens
korta blomstring...
– Allt för sorgliga tankar!
– Men mycket viktiga, anmärkte friherrinnan; – de
unga tänka dem endast allt för sällan.
– Icke jag, min mor, försäkrade Adolf. – Dessa
tankar återkomma hos mig ofrivilligt hvar gång jag ser
en blomma, en fjäril, en vacker flicka eller hvad annat
naturen skapat, för att glänsa och försvinna.
– Jag beklagar dig, Adolf, sade fröken Skytte, – ty
om så är, måste du vara odrägligt vemodig, i synnerhet
om sommaren, då du hela dagen ser blommor och fjärilar.
– Visserligen, men jag tröstar mig med andra
betraktelser; såsom att blomman njuter af solen, daggen
och vinden, och fjäriln åter af blomman, utan att sörja
för morgondagen. De fröjdas åt sin tillvaro, till dess
frostnatten skördar dem. Icke så den stackars flickan.
Hennes lif och hennes blomstringstid hafva, enligt naturens
vanliga lopp, sins emellan helt olika längd. Vid
tjugo år äro hennes behag i sin fulla utveckling... några
år därefter börja de redan förlora sin första friskhet... än
några år, och de äro vackra lämningar... så förflyta
åter några år, och hon närmar sig den typ, som vi tänka
oss under namnet matrona... därefter inträder hon i ett
skede, då åldern släcker ögats glans och plöjer fåror i
pannan. Mer än hälften af kvinnans lif faller inom
ålderdomens råmärken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
