Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRIBYTAREN PÅ ÖSTERSJÖN. 125
på uppmaning därtill från sina förmän inom kyrkan, vore
Gud ett täckeligt verk, påkalladt af tidens kraf. Och den
tanke att mörkrets furste i honom, Suenonius, funnit en
farlig motståndare, uppfyllde honom med en sådan stolthet,
att om han nu på vägen mött den lede frestaren
lekamligen, skulle han icke vikit ett steg, utan med
brinnande stridslust slungat mot honom de bibelspråk,
som han för detta ändamål samlat och hade redo.
Suenonius förbisåg icke, för hvilken fara han utsatte
sig genom sitt nit. Det är ju naturligt, att afgrunden
skulle rikta sina hvassaste pilar mot en så fruktansvärd
fiende, för att genom svåra hemsökelser afskräcka honom
från sin påbörjade verksamhet. Suenonius väntade det
värsta för sig själf och de sina.
Suenonius var i detta ögonblick mer upprörd än
eljest, ty hans fåfänga hade under förhöret med Ingrid
sårats i sin ömtåligaste punkt. Så väl hon som den unge
Skytte hade vågat yttra ett ogynnsamt omdöme öfver de
predikningar, hvarmed han söndagligen undfägnade sin
församling och utandades hela glöden af sin teologiska
öfvertygelse. Han ville ej tillstå för sig själf, att hvad
han kände häröfver var hätskhet, härledd af sårad egenkärlek;
nej, det var smärta öfver tvenne själars tillstånd,
af hvilka den ena redan var såld åt djäfvulen, den andra
svindlade på fördärfvets brant.
Upptagen af sådana känslor och betraktelser hade
Suenonius hunnit till grannskapet af sitt hem, socknens
prästgård, en rödmålad byggnad, vid en liten bäck, omgifven
af björkar. Sommartiden, då bäckens klara vatten lekte
på sin hvita sandbädd och björkarnas kronor
voro löfvade, tog sig denna boning, där hon låg mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
