Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rågfält och ängar, så idyllisk ut, att en förbiresande ej
kunde föreställa sig annat än trefnad och en ljus
världsåskådning där inom.
Suenonius hade knappt öppnat grinden, som förde
till den gräsvuxna gårdsplanen, förrän hans hustru, åtföljd
af ladugårdspigan och drängen, kom honom till möte.
Fru Suenonia var en äldre människa, änka efter den
förre kyrkoherden, och hade, enligt tidens sed och konsistorii
föreskrift, som bihang till pastoratet öfvergått på
dennes efterträdare. Detta ekonomiska äktenskap, vid
hvars ingående inga andra känslor än brödkänslan gjort sig
gällande, var icke olyckligt. Hon lefde i sina hushållsbestyr,
han i sina ämbetsförrättningar och teologiska
studier, ingendera störde den andre, och så gick dag
efter dag utan kärlek och utan kif.
– Här står vackert till, må du tro!... med dessa
ord väckte fru Suenonia sin man ur hans grubbel, – Stella
har störtat i ladugården, medan du var borta.
Suenonius lyfte hufvudet och såg framför sig sin
hustru, som vred händerna af förtviflan, sin ladugårdspiga,
som grät bittra tårar öfver förlusten af sin älskling,
och gårdsdrängen, som med betänklig min ref sig i sitt
linhåriga hufvud.
– Stella, vår bästa ko? frågade Suenonius.
– Ja visst! Sådant elände, sådant elände!
– Där ha vi det, sade pastorn. – Kvinna, hafva
inga andra olyckor inträffat i mitt hus, medan jag var
frånvarande?
– Är det icke nog hvad som skett, eftersom du
spörjer så?... Stella, vår bästa ko! Nu ha vi bara
Stjärna och kvigan kvar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
