- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
127

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Tyst! sade Suenonius, – klaga icke, men bered
dig att för Herrens skull lida mer än detta! Bered dig
att varda utfattig, husvill, krank... och klaga icke!
Den som omgjordat sig med svärdet och dragit till strids
mot Leviatan, får ej svikta, om ock marken darrar under
hans fötter. Den onde hafver, såsom Jobs historia
klarligen intygar, fått makt öfver våra jordiska ägodelar;
dem må vi i striden gifva till spillo och vaka, att han
ej får makt öfver våra själar...

– Du gör dig och oss alla olyckliga, klagade fru
Suenonia. – Har jag icke länge sedan sagt, att något
sådant skulle hända? Hvarför bråkar du med häxor och
trollkäringar? De skola med den ondes hjälp fördärfva
oss. Käraste man, hör hvad jag ber! Jag har hvarken
natt eller dag ro, så länge...

– Tig, säger jag! Du talar, såsom fåfängliga kvinnor
tala. Men jag tackar Gud för hvad som skett, ty nu hafva vi ett
nytt bevis på kraften af häxornas afgrundskonster. Djäfvulens
brud, Ingrid på Tallmossen, har med
sina besvärjelser dödat kon; därom kunna vi nu vittna
inför tviflande människor. De blinde skola se och de
döfve höra. Men jag skall fortsätta mitt verk och icke
nedlägga svärdet, förrän de onda äro utrotade ur min hjord.

Fru Suenonia var rof för den vidskepligaste ångest,
men lade band på sin tunga, ty hon visste, att motsägelse
skulle tjäna till intet.

Man gick in och satte sig till middagsbordet, där
husbondefolket delade samma kost med sina tjänare, och
Suenonius, oaktadt sina torftiga omständigheter, alltid hade
en stol för fattige vandrare.

Efter måltiden läste pastorn det sist utkomna numret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free