- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
131

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

firade under mörka nätter på härligt upplysta berg; hon
drömde sig ung och skön sväfva i vilda, hvirflande
dansar än med vackra ynglingar, än med ryslige demoner;
hon drömde sig sitta vid bord, dignande under smakliga
rätter och vällusttändande drycker, som hon tömde under
tonerna af förtrollande musik; hon drömde, huru hon i
ljuf halfslummer vid strängaspel sväfvade genom rymden
än på en lätt silfversky, än på resedon af vidunderligaste
slag, en ugnsraka, en bock o. s. v. Och drömmarne voro
så lifliga, att hon efter uppvaknandet tog
dem för renaste verklighet. Efter sin första dröm af
detta slag trodde gamla Karin, fasande för sig själf, för
himmelska och jordiska straff, att hon verkligen varit i
Blåkulla och ingått förbund med det ondas furste; icke
blott hennes fantasi, utan äfven hennes samvete sjuknade,
och i detta hemska läge tog hon med ett slags raseri
sin tillflykt undan fasan och eländet till nya rus af denna
mystiska saft.

I sådant tillstånd har hon nu påträffats af
Suenonius och länsmannen. Sedan de en stund betraktat den
sofvande, fattade prästen henne i armarne och skakade
henne af alla krafter. Länsmannen tog mod till sig,
för att hjälpa pastorn i hans försök att väcka gumman.
Men då reste sig katten, som låg i spiseln, sköt rygg
och lät höra ett hväsande ljud, som ej tydde på vänligt
uppsåt.

– En katt! Ha! ropade Suenonius, som nu öfver
allt såg tecken och under. – Fånga katten, bror
Askelin! Han skall varda oss ett nytt bevis ...

– Käre bror, huru är det möjligt, att man kan
bevisa något med ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free