Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du som också var med på festen? Jag såg dig i dina
stora stöflar dansa med kvinnorna på berget, och vid
bordet satt du bredvid mig. Minnes du det?
– Jag! Är du galen, kvinna? ropade länsmannen
likblek och tog ett steg tillbaka, hvarvid han föll baklänges
öfver sågkubben.
– Jo, du! fortfor Karin och uppgaf ett ohyggligt
skratt. – Nu har jag dig. Angif mig, om du törs, och
du skall få göra mig följe till galgbacken.
– O, hvilken lömsk, förfärlig lögn! klagade Askelin,
i det han steg upp. – Bror Suenonius, skyndom härifrån!
Blodet i mina ådror isas.
– Var lugn, broder, sade Suenonius. – Jag inser
allt för väl, att detta är en lögn, ämnad att förslöa
rättvisans svärd. Där är din käpp, min vän; låt
oss gå!
– Ja, låt oss gå! Hu!
Länsmannen aflägsnade sig så skyndsamt som hans
tjänstemannavärdighet tillät. Suenonius däremot gick med
säkra, långsamma steg och hörde med stålsatt mod de
förbannelser, som genljödo efter honom bland skogens
stammar. –
Sedan de båda inkvisitorerna besökt tvenne andra
kojor och äfven där gjort åtskilliga mer eller mindre viktiga
iakttagelser, återvände de mot aftonen till prästgården,
där de efter intagen förfriskning genast satte sig ned att
skrifva en promemoria öfver saken.
Under detta arbete stördes de af fru Suenonia, som
med andan i halsen ilat dit från visthuset, för att underrätta
dem, att Ingrid på Tallmossen och hennes dotter
nyss öppnat gårdsgrinden och närmade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
