Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strålar, spridande nu såsom oräkneliga gånger ett
paradisiskt skimmer öfver en tafla af mänsklig förvändhet och
mänskliga lidanden.
– Vik hädan, du Endors häxa med din dotter! röt
Suenonius. – Gå, gå! Vi mötas inför domaren, som
med lagens svärd skall utrota dig och din afkomma från
jorden. Gå... och besvärj din furste och herre att hemsöka
mig och de mina med alla olyckor, som han kan
gjuta i mänskliga käril! Jag bäfvar icke. Gå, gå!
Ingrid upplyfte sin dotter, fattade hennes arm och
aflägsnade sig, utan att säga ett ord. På en bänk bredvid
grinden lade hon den bibel, som Suenonius under
besöket i hennes stuga kvarglömt.
I detta ögonblick utträdde gårdsdrängen ur drängstugan
med en gammal muskedunder i handen. Han förde
vapnet till ögat och lade an på den bortgående Ingrid.
– Håll! ropade Suenonius. – Hvad gör du, människa?
– Jag vill bara se, om häxan är hård mot varghagel,
svarade drängen tryggt.
– Låt vara det försöket! Hör du!
– Men, sade drängen, – hvad gör det? Hon går
nog fri; det är icke farligt. Och i alla fall vore det väl
bäst, att hon finge en knäpp, innan hon hinner fördärfva
oss allesamman?
Och den envise drängen ville för andra gången lägga
an, då en i detta ögonblick tillstädeskommande person
gjorde, hvad Suenonius ej skulle hunnit göra: rycka vapnet
ur hans händer.
Den nykomne var Adolf Skytte, som från en annan
sida anländt till prästgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
