Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tjänarinnor inom sin församling i lagens händer, och
uppmanade alla närvarande, som lidit af häxornas konster,
frestats af dem att öfvergifva Gud eller annars sett eller
hört något, som mot dem kunde lända till bevis, att under
veckans lopp infinna sig i prästgården och för sin själasörjare
aflägga sanningsenlig berättelse därom.
Under hela den följande veckan var prästgården
belägrad af människor, som ditkommit för att lämna
upplysningar om eller anföra klagomål mot häxorna. Alla en
uppjagad fantasis skräckbilder, alla sjukdomar och andra
olyckor, som timat folk eller fä i socknen, skrefvos på deras
syndaräkning. Suenonius fann sig nästan dränkt i bevis.
Det tarfvades minst fjorton dagar för att anteckna och
ordna dem. Han arbetade från morgon till kväll med
järnflit, tog sig knappt tid att styrka sig med mat och
lämnade ej sitt skrifbord för någon längre stund, utom
de följande söndagarne, då han förrättade gudstjänsten i
sin kyrka.
Under denna tid besökte han ej heller sin vän och
gynnare, lagman Skytte på Signildsborg, och denne var
af gikt hindrad att hälsa på prästen. Adolf, som dagligen
väntat, att Suenonius skulle infinna sig, och icke kände
orsaken till det skenbara lugn han iakttog, började hoppas,
att prästen sansat sig och afstått från anklagelserna
så väl mot honom själf hos fadern, som mot Ingrid. Han
skulle snart på ett förskräckligt sätt tagas ur denna
villfarelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
