Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Två möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetat sig upp till en viss välmåga och ägde en liten
hemmanslott.
Den gamle Rolf hade en son, jämnårig med Adolf. De hade
uppvuxit tillsammans och fattat en så broderlig tillgifvenhet
för hvarandra, att lagman Skytte, då han iakttog detta
förhållande och därtill fann, att soldatsonen visade en
allvarlig sinnesriktning och ovanliga anlag för studier,
beslöt på Adolfs förbön bekosta hans uppfostran. Adolf och
Erik, så hette Rolfs son, följde hvarandra genom skolan och
gymnasiet till universitetet, där denne senare snart slutade
sina teologiska studier och prästvigdes.
Nu innehade han en ställning som predikant i Stockholm, där
han gjort sig fördelaktigt känd som andlig talare och än mer
som praktisk kristen och vän af de fattige.
Men den egenskap, som Adolf mest uppskattade hos sin vän, var
hans upplysta tänkesätt, vunnet ur ett af naturen klart förstånd,
som yttermera odlats genom mångfaldiga studier och understöddes
af ett ädelt hjärta, som där förståndet svek, fann det rätta. Han
var öfvertygad, att den unge prästmannen på hans förbön gärna
skulle öppna sitt hus till en fristad åt de olyckliga, som han
ville rädda.
Rolf stod till Adolf i tacksamhetsskuld för Eriks uppfostran.
Den gamle var dessutom med den starkaste tillgifvenhet fäst
vid unge Skytte. Adolf hade som barn nästan dagligen besökt
hans stuga och med förtjusning lyssnat till de härnadssagor,
som krigsbussen var färdig att duka upp, hvarhelst han blott
fann åhörare. Rolf hade lärt honom snickra och smida hästskor,
handfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
