- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
179

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Två möten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eldgevär, rida och simma, och när Adolf uppväxte till yngling,
vardt Rolf hans lärare i alla de kunskaper en god jägare bör
innehafva. Adolf var gubben lika kär som hans egen son, helst
han hos den förre i högre mån fann den raskhet och det djärfva
mod, som han framför alla andra egenskaper aktade hos gossar.

Detta vänskapliga förhållande lät Adolf hoppas, att Rolf ej
skulle afslå en bön, som han till ingen annan hade vågat
framställa. Han mottogs af gubben med ett kraftigt handslag,
men hade knappt framställt sin önskan, förrän Rolf med upprepade
skakningar af sitt grå hufvud bad honom afstå från dylika
tankar och försäkrade, att ingenting skulle förmå honom, Rolf,
att räcka ett finger till två så ogudliga och förskräckliga
varelsers räddning undan välförtjänt straff.

Men Adolf lät ej afskrämma sig. Han tillbragte en hel timme
under den gamle soldatens tak med att förtälja allt hvad han
visste om Ingrids och Elins lefnadsöden; han skildrade dem som
gudfruktiga och rättrådiga människor, hvilkas kunskap i
läkekonsten och barmhärtiga bruk af denna kunskap misstänktes
för häxeri; han beskref det olyckliga tillstånd, hvari de voro,
huru innerligt mor och dotter älskade hvarandra och mer för den
andra än för sig själf räddes det rysliga öde, som helt säkert
skulle drabba dem, oaktadt deras fullkomliga oskuld.

Adolf utvecklade en sådan vältalighet, att Rolfs hjärta rördes.
Han invände ännu, att eftersom de voro oskyldiga, skulle de väl
ock af domstolen frikännas, men Adolf visade på öfvertygande
sätt, att ingenting kunde byggas på denna förhoppning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free