- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
208

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inträdande. Men då hon framför sig såg den unga fröken
Skytte, ljusnade hennes anletsdrag. Att i denna främmande
omgifning finna en varelse, ung och kvinnlig såsom hon
och välbekant, allt sedan Elin systerligt vårdade henne i
sin mors hem, upplifvade hennes mod.

Hon steg upp från sin stol och betraktade Maria
med ögon, som tycktes bedja om ett vänligt ord, om en
försäkran, att ingen fara vore å färde. Men Marias läppar drogo sig till ett besynnerligt leende, hennes mörka
ögon mötte med uttryck af hat och förakt den bleka, afmagrade, i grofva kläder höljda medtäflarinnan, och hon
gick med hastiga steg förbi utan att unna henne ett ord.

I detsamma öppnades den andra dörren, som förde
till lagmannens arbetsrum, länsmannen visade sig åter,
fattade den bäfvande flickan vid armen och förde henne
dit in. Därefter bugade han sig för de båda herrarne
och aflägsnade sig för att i förmaket afvakta vidare tillsägelser.

Det första föremål Elins ögon mötte härinne var den
fruktade prästmannens mörka anlete, och då de, skyggande
för denna åsyn, fäste sig på den andre innevarande mannen, med ett svagt hopp att i honom finna ett mindre
förskräckande förebud, mötte de ett lika mörkt, lika dystert
ansikte, hvars blick forskande och hotfull var riktad på
henne, och i hvars drag hon ej kunde spåra den ringaste
likhet med den ynglings, som var henne kär. Elin hade
sett nog för att rädas allt. Hon gjorde darrande sin lilla
hälsning för herrarne och nedslog sina ögon, som ej kunde
uthärda lagmannens skarpa blick.

Lagmannen satt i den stora länstolen framför sitt
arbetsbord, och bredvid honom pastor Suenonius. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free