- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
210

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elin, som förvirrad af sin fruktan och ovan vid de
talesätt, af hvilka herrarne begagnat sig, uppfattat endast
föga af deras ord, svarade ett modstulet ja, och förhöret tog sin början.

De frågor, som nu af lagmannen framställdes, voro
i förväg öfverenskomna mellan honom och pastorn, men
ingendera af de båda herrarne hade betänkt, att barnets
språkkunskap var inskränkt till de alldagligare talesätt,
som hon hört af sin omgifning, eller som förekommit i
de få böcker hon läst. Däraf hände det, att Elin antingen
alldeles icke förstod eller ock missförstod flera frågor,
men då hon vid dessa tillfällen teg och riktade en rädd
frågande blick på inkvisitorerna, upptogs detta som tredska
eller försök att slingra sig undan, och Suenonius befallde
henne med dundrande röst att ovillkorligen svara. Elin,
som kände sina krafter öfvergifva sig, sina tankar förvirras
oaktadt de pinsammaste ansträngningar att sammanhålla
dem, var slutligen så svag, att hon med möda förmådde
hålla sig upprätt, och lagmannens ord nådde endast som
ett otydligt mummel hennes öron. Men rädslan för prästens hotelser nödgade henne svara ... och hon svarade
med bleknande läppar ja eller nej om hvartannat, utan att
veta hvad hon jakade eller nekade. Lagmannens ansikte
mulnade mer och mer, hans buskiga ögonbryn sammandrogos, ty Elin gjorde sig, utan att veta det, skyldig till
allt flere motsägelser; hon vidgick alla de brott man påbördade henne och hennes mor för att i nästa ögonblick
åter förneka dem. Först när namnet Adolf hann till
hennes öra, återvann hon ett ögonblick redigt medvetande
och hörde tydligt följande fråga:

– Du medgifver således, att du fattat kärlek till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free