Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörde länsmannen, den andra den unge Skytte, som
återvändt från sin skogsvandring och vid sin hemkomst
af gårdsfolket underrättats om hvad som förefallit.
– Hör, sade Suenonius till lagmannen; – om jag
ej bedrager mig, är er olycklige son här utanför.
– Jag har gifvit Askelin befallning att vakta dörren
och ej släppa någon in, svarade lagman Johan, hvarefter
han vände sig till Elin och sade:
– Jag har hitkallat denne man för att hudflänga
dig med ris, tills du finner för godt att utan omsvep svara
på mina frågor. Gårdsfogde, för henne dit in, blotta hennes
rygg och bind henne på bänken!
Lagmannen hade väntat, att denna hotelse i förening
med åsynen af plågoredskapen skulle göra den åsyftade
verkan. Men det ringa medvetande flickan ännu ägde om
det, som föregick omkring henne, var helt och hållet fäst
vid den älskade röst hon hörde utifrån; hon lyssnade, och
det intryck den gjorde på henne yppade sig i ett svagt
leende.
– Hon trotsar er ... hon hånar er, utbrast Suenonius. – Jag uthärdar ej att se det här längre. Ert hjärta
är uppfylldt af fördömlig svaghet, af ogudaktig mildhet,
nådig lagman.
Lagmannen, som med en vink hejdat tjänaren från
att genast utföra hans befallning, gaf nu ett tecken af
motsatt betydelse. Först nu, då karlen med ett hårdt tag
fattade om Elins arm, fästes hennes uppmärksamhet på
honom, och hon utbrast:
- Hvad vill du mig? Det var du, grymma människa, som misshandlade min mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
