Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Händelserna utveckla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rätt tid att vittna utgången af detta rön. Sedan vilja
vi...
– Jag kallar er till er dotters dödsbädd, afbröt
honom Vanloo. – Om ni vill säga henne ert farväl, så är
ingen tid att förlora.
– Allt hopp är då ute? Är det redan så nära
slutet? utbrast Drake och afkastade kappan, för att följa
Vanloo, som omedelbart efter förkunnandet af sitt
budskap lämnade laboratoriet, utan att vänta på sin värd.
Men då Drake åter såg sig ensam, stannade han
tvekande; hans ögon fästes än på ugnen, än på dörren.
Nu jäste degelns innehåll öfver brädden. Drake pådrog
åter kappan och skyndade till härden.
Då han efter en fjärdedels timmes förlopp lämnade
ugnen och infann sig i sjukrummet, var hans dotter död.
Hedvig hade kort efter Vanloos återkomst vaknat ur
sin slummer, men blott för att med den slocknande
blicken söka sin mor och därefter sluta sina ögon till den
eviga sömnen. Agnes uppgaf ett skri af smärta, då hon
kände den lillas hand stelna i sin; hon tryckte kyss på
kyss på hennes kallnade läppar och lade sin feberheta
kind intill hennes, såsom om hon därmed velat återgifva
henne lifvets värme.
En stund därefter inträdde herr Gustaf. Han
närmade sig dödslägret och utbrast:
– Jag ser, att jag kommit för sent. Hon har redan
gått till ett bättre lif.
Och han lutade sig öfver det döda barnet, tryckte en
kyss på dess mun och vände sitt dystra ansikte till sin
hustru, i det han till henne yttrade några ord, som skulle
innebära en uppmaning till undergifvenhet under Guds vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
