Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som utströmmade till hälften ur hans mun, till hälften ur
hans näsborrar, – jag förstår mig på sådana här saker
bättre än ni, och fullt så väl som våra tyske fältskärer...
Bah, fortfor han, i det han lutade sig öfver Adolf och
undersökte såret, – den värjstöten gaf er icke resbref
till evigheten, unge man.
– Hvem är den där? hviskade en i hopen.
Herrn, som frågan gällde, tycktes hafva skarp hörsel,
ty han svarade själf:
– Jo, mitt namn är Skutenhjelm, och att jag är
antikvarius kan ni se på den där gamle rocken.
Med dessa ord afkastade han nämnda plagg, sönderslet
sin ena skjortärm och gjorde däraf ett förband, medan
han halfhögt mumlade:
– Synd om skjortan! Det var den enda hela jag ägde.
Skutenhjelm verkställde förbindningen både fort och
väl och höll härunder i samma trumpetande ton en straffpredikan
till de unge herrarne för deras grällystnad och
smak för tvekamp.
– Jag önskade se alla envigeskämpar spetsade som
flugor på sina egna värjor, försäkrade han; – och hvad
särskildt herr grefve Steinberg vidkommer... men hvar
fan är herr grefven? Han har gått, tror jag... Nå, då
vill jag förtiga mina varma önskningar för hans välgång
och i stället anmoda ett par af herrarne att taga den
här olycksfågeln under vingarne och föra honom upp för
den där trappan.
– Hvart vill ni föra mig? frågade Adolf.
– Till mina rum; jag bor där uppe, svarade Skutenhjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
