- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
273

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sedan han talat en stund med Ingrid och Elin och
sökt ingjuta ny förtröstan i deras hjärtan, lämnade han
dem med löfte att återkomma.

Det lyckades snart Erik omstämma fångpredikanten
till deras förmån och på dennes förbön utverka, att Ingrid
och Elin förflyttades från det för kvinnorna gemensamma
fängelserummet till en egen kammare, där de fingo vara
ensamma med hvarandra. Han lyckades äfven öfvertala
fångvaktmästaren att mot vederlag förskaffa dem bättre
föda än den vanliga usla fångkosten. Detta och den tröst,
hans besök gåfvo de stackars fångarne, var allt, som han
till deras båtnad kunde uträtta.

De dagar, som förflöto, innan Adolf Skytte tillfrisknat,
skredo för honom med pinsam tröghet. Erik och läkaren
voro de ende, som besökte honom i hans ensamhet.

Med glädje hälsade han därför den stund, då läkaren
ändtligen tillät honom lämna sina rum. Han skyndade ut
och vandrade en hel dag i hufvudstadens omgifningar,
som nu börjat smyckas af vårens grönska. Men när han
vid skymningens inbrott kommit till staden och fördjupade
sig i de trånga gatorna, kände han en dyster sinnesstämning
återvända. Sedan han en stund irrat omkring utan
gifvet mål, beslöt han ställa kosan till sin bostad. Kommen
till Slussbron, mötte honom en lång, krokig, i kappa
höljd skepnad, som först gick förbi, men hastigt vände
om och slog honom på axeln.

– Så vidt jag ser rätt, är det friherre Adolf Skytte,
yttrade en trumpetande röst i hans öra.

– Herr Skutenhjelm? sade Adolf, som nu igenkände
mannen.

– Alldeles. Det fägnar mig att åter se er på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free