- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
297

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den tioåriga flickan, så berättade de, hade en afton
fått ett grufligt krampanfall och därefter inslumrat i en
djup sömn, som liknade döden. Då hon följande morgon
vaknat, omtalade hon med förskräckelse, att en trollkvinna
under natten inkommit till henne och medtagit henne på
en Blåkullafärd. Detta hade sedermera upprepats flere
nätter. Det var gagnlöst, att föräldrarne vakade vid det
olyckliga barnets läger; de blefvo öfverväldigade af en
oemotståndlig sömnlust och hade knappt tillslutit ögonen,
förrän häxan infann sig ånyo och bortförde flickan på en
afgrundsresa. Hon hade nu varit i Blåkulla många gånger;
djäfvulen hade omdöpt henne, nödgat henne afsvärja
Gud, inskrifvit hennes namn i sin bok och satt sitt märke
på henne, hvilket skulle betyda, att hon vore hans i lifvet
och i döden.

– Se, nådige lagman, – sade fadern och visade på
en blå fläck i flickans panna nära hårfästet; – här är
det rysliga märke, djäfvulen själf inbitit i hennes panna.
Om det finnes mänsklig rättvisa, så fordrar jag, att den
nedriga trollkvinnan skall straffas med de grymmaste plågor.
Ja, jag fordrar, att ingen barmhärtighet skall visas
den djäfvulska förförerskan, ty gifves väl ett brott mer
himmelsskriande än hennes? Nådige lagman, jag är född
af gudfruktiga föräldrar och har själf gjort, hvad jag i
min enfald kunnat för att uppfostra mitt barn åt Guds
rike. Och nu är hon likväl, utan eget vållande, i evighet
ovärdig att skåda Guds ansikte. O, det är rysligt, rysligt ...

Dessa ord funno genklang i talrika hjärtan.

– Rysligt, rysligt! sorlade församlingen, och många
fäder och mödrar bland de närvarande, hvilkas barn blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free