Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det såg jag på lagmannens ansikte ... Ja, ja, det måste
vara någonting mer än vanligt, något obegripligt, som kan
skilja en så bra fars och en så god sons hjärtan från
hvarandra. ... Men jag tackar Gud, det jag slapp ifrån
att hjälpa de bägge häxorna på flykten. Jag skulle annars
i dag stått där med ondt samvete bland åhörarne; ja kanske
hade jag nu varit med bland de anklagade ...
– Nådig herre, tillade han högt, – säg mig, ni
tror väl nu icke mer, att Ingrid och hennes dotter äro oskyldiga?
– Rolf, sade Adolf, – gör mig icke sådana frågor.
Jag inser väl, att människor, klokare än du, skulle anse
hvarje tvifvel om de anklagades brottslighet som otillbörligt.
Människorna bryta stafven öfver deras hufvud; de
kunna intet annat. Huru grym, hånfull och förskräcklig
är den dunkla makt, som styr världen!
– Jag vet ingen annan makt, som styr världen, än
en rättvis Gud, anmärkte Rolf, – och jag hoppas, nådige
herre, att ni med all er lärdom icke kan finna någon annan.
Adolf svarade ingenting.
– Hm, mumlade Rolf sorgset, – jag förstår. Han
är förvillad i hufvudet, såsom folket säger. Gud fördöme
den nedriga Ingrid.
Den gamle soldaten inlät sig icke mer på detta ämne,
icke blott därför, att det tydligen var obehagligt för unge
Skytte, utan ock emedan han fruktade att genom Adolfs
svar finna ytterligare sannad en förmodan, som uppfyllde
honom med bedröfvelse.
Tidigt följande morgon red Adolf åter till tinget och
intog sin plats bland åhörarne i tingssalen. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
