- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
330

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt prästerskapet att uppmjukas. Han väntade således att
snart få se några af inkvisitorerna i bödelns sällskap begifva sig till tingshäktet, men när halfannan timme förflutit, utan att de sågos till, återvände han, genomvåt af
regnet, till det härbärge han lyckats skaffa sig: en liten
vindskammare i en af bondgårdarne. Han började tro, att
den hemliga pinliga ransakning, som väntade de anklagade, var uppskjuten; och lugnande sig med detta hopp,
satte han sig ned att teckna sig till minnes de iakttagelser han gjort under förhöret. Det var, såsom han nämnt,
hans afsikt att till Svea Hofrätt inlämna en redogörelse
för mötet, i hopp att denna redogörelse skulle sprida
lämpligt ljus öfver de officiella rättegångsprotokollen, efter
hvilka Hofrätten annars ensamt skulle hafva att rätta sig.

Men Adolf kunde ej länge fortsätta detta arbete;
hans oro vaknade på nytt. Han steg upp, kastade kappan öfver sig och gick ut. Då han kommit till tingshäktet, ådrog sig ett samtal mellan de vid dörren vaktande soldaterna hans uppmärksamhet. Han stannade,
dold af mörkret, på något afstånd.

Han förnam nu, att flere af de anklagade kvinnorna
bevakade af ryttare, och följda af de bägge prästerna
samt några nämndemän, lämnat häktet och förts bortåt
vägen till kapellet. De samtalande soldaterna undrade
hvad meningen egentligen var med denna tillställning, och
en af dem uttryckte den riktiga förmodan, att man i all
tysthet ville afpina dem en bekännelse, så att ransakningen snart måtte få ett lyckligt slut.

Adolf behöfde icke höra mer: han ilade tillbaka till
det lider, hvari hans häst var inställd, sadlade honom,
kastade sig upp och sprängde bort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free