Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knappt hunnen utanför byn, fann han i mörkret sin
väg spärrad af några ryttare.
– Halt! ropade en röst, som tillhörde den befälhafvande underofficern, – hvem där?
– En ryttare, likasom ni, svarade unge Skytte otålig.
Först nu förnam han af stålbaljornas skrammel mot
ryttarnes tunga stöflar, att de som spärrade hans väg, ej
voro vanlige vägfarande, utan en patrull af den till tinget
förlagda knekthopen.
– Vi hafva order, fortfor underofficern, – att tills
vidare hålla vägen spärrad för folk, som ej har annat
ärende än att tillfredsställa sin nyfikenhet ...
– Godt ... Jag har ett viktigare ärende, genmälde
Adolf. – God afton!
Och han satte sin häst åter i gång.
– Det är friherre Skytte, sade underofficern, som
nu igenkände Adolf och aktningsfullt förde handen till
sin hatt. – Passera, nådige herre!
Adolf sprängde bort.
– Fan, hvad han har brådtom! anmärkte en af
ryttarne. – Hör på, sergeant, – ni gjorde kanske icke
alldeles rätt, att ni släppte honom förbi ...
– Det rör dig icke, Rask, svarade den gamle underofficern; – jag tål inga anmärkningar af en underordnad ... det har jag sagt dig förr.
– Ja, hundra gånger, sergeant, men som ni i tjugo
år gett er till tåls med det, så gör ni det väl nu
ock. Som sagdt, ni borde icke släppt honom förbi, för
ni har väl hört talas om, att han är likasom litet förhäxad af...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
