Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämmerrop, draga sin sista suck. Hon dog, utsträckt på
stengolfvet med träblacken kring benet. De närvarande
betraktade hennes dödssätt som ett järtecken. Hennes
för tidiga död, så menade de, räddade henne dock icke
från lågorna, som hennes brott förtjänt.
Under tiden hade en af nämndemännen sändts till
byn, för att anskaffa kärror.
Sedan dessa ankommit, lämnade hopen kapellet. På
den ena kärran, som var fylld med hö, nedlades den
sårade prästen, väl inhöljd i filtar; på den andra fördes
den i kordan pinade kvinnan som var alltför lembruten
för att kunna gå, och bredvid henne liket af den halfbrända gumman.
Tre af de anklagade hade, såsom förut nämnts, begagnat
sig af förvirringen för att fly. Två af dem återfunnos
följande dag i de närlägna skogarne, grepos och
återfördes till tingshäktet. De spaningar, som anställdes
efter den tredje, voro fruktlösa, men lång tid därefter fann
man hennes lik i en klyfta vid kusten, där hon hungrat ihjäl.
Suenonius’ ämbetsbroder åtog sig det svåra uppdraget
att till lagman Skytte frambära underrättelsen om händelsen
i kapellet. Den gamle domaren hade, trött af dagens
arbete, längesedan gått till hvila. Prästen insläpptes dock.
Då han nu med sorgsen röst förkunnade, att en stor
olycka tilldragit sig, och med en lång inledning ville förbereda
lagmannen på det hårda slaget, reste sig denne i
sängen och afbröt honom med krampartad häftighet i röst
och åthäfvor:
– Fort, människa! Inga omsvep! Det är min son,
som varit framme ... I få ord: hvad har händt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
