- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
354

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vanloo lät ro sig öfver till Scylla.

– Är er kapten ombord? var hans första fråga, sedan
han med ett tag i röstet svingat sig upp på däck.

De karlar, som voro på däck, blängde likgiltigt på
Vanloo. En af dem gaf sig tid att svara, att deras kapten
nyss gått i land, hvarefter han fortsatte det gräl, hvari
han var stadd med kamraterna.

Det folk, hvarmed kapten Zacharias Jansen bemannat
sin brigg, var, att döma af »snitten i deras klyfvertar»,
snarare ägnadt att inflytta i ett tukthus. Karlen som svarat
på Vanloos fråga, bar ett af fylleri uppsvälldt ansikte,
vanställdt af öppna eller med plåsterlappar skylda blodviten. Med den skräfliga ton, hvari han på plattyska utöste sitt ovett mot kamraterna, tycktes han vilja gifva
tillkänna, att han under kaptenens frånvaro var högsta
hönset i korgen. De öfriges utseende var föga mer förtroendeingifvande.

Vanloo gick ett slag kring däcket och synade allt
med mönstrande blickar. Utrustningen såg gammal och
lagad ut, men var fullständig, ändamålsenlig och i tämligen
godt skick. Kanonerna, till antalet lika många som Algernon Sidneys, voro gamla, rostiga, hade utseende af att
i många år legat blottställda för vind och väder utanför
något kronans förrådshus, men de voro likväl tydligen
valda med kännareblick.

Nu framträdde till Vanloo en man af besättningen,
på hvilken han förut icke gifvit akt. Det var en ung,
högväxt karl, hvars ansikte, klädsel och hållning på ett i
ögonen fallande sätt skilde honom från de andra. Hans
ansikte var fint tecknadt, men blekt, magert och prägladt
af öfverdåd och tillgjord munterhet; hans hållning, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free