Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma aning uppsteg äfven hos Elin, men antog hos
henne en bestämdare gestalt. Hon ihågkom den kväll, då
hennes mor i sitt besynnerliga drömvakande tillstånd tyckt
sig igenkänna sin son Arnold i den okände, som då i
månljuset red förbi deras ensliga koja. Denne ryttare
hade utan tvifvel varit Vanloo, ägaren till jakthuset, och
samme Vanloo efterlyste nu två personer, en mor och en
dotter, med namnet Ingrid och Elin. Blixtsnabbt
sammanknötos dessa tankar i Elins själ ...
Erik började uppläsa kungörelsen, men hade ej
hunnit långt, innan Ingrid häftigt reste sig upp och utbrast:
– Hvem har kunnat skrifva detta? Hvem känner
så noga mina forna lefnadsöden? Hvem är denne
Vanloo? Svara mig!
– Vanloo är en främling ... holländskt sändebud ...
– En främling? Det är omöjligt ... eller har han ...
Dock, jag vill tala vid honom, jag vill se honom. Ingen
annan än min son har kunnat lämna honom dessa
upplysningar ... Och han vill ju förkunna mig ett glädjande
budskap, det var ju så?
Ingrid talade med feberaktig häftighet.
– Ja, svarade Erik, – så skrifver han.
– Då lefver min son ... O, Gud, Gud ... För
mig till honom, jag vill genast se honom!
Ingrid glömde, hvar hon befann sig. Hon glömde,
att fängelsets murar omslöto henne och att, då dörren
snart skulle öppnas, hennes väg förde till döden och
bålets lågor.
– Hvad är främlingens förnamn? inföll Elin med
samma brinnande häftighet, – känner ni det?
– Jag har hört hans förnamn och ... låt se ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
