Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som här och där, lysta af facklornas sken, drogo mot
häktet, röjde, att hetsjakten hade god framgång.
– Fort ... till vagnen! hviskade Elin. Hvad som
ingaf henne denna tanke, är svårt att säga. Var det en
aning? Var det den förtviflan, som, då alla andra
utvägar äro stängda och hvarje ögonblick hotar med
upptäckt, försöker det osannolikaste för att vinna räddning?
Flyktingarne ilade dit.
– Hvem där? ropade en soldat, som varsnat dem
genom mörkret. De båda kvinnorna saktade sin gång och
trädde bäfvande åt sidan. Erik tog ett steg mot karlen,
som, då han upptäckte dennes prästerliga dräkt, hälsade
och fortsatte sin väg.
Utan vidare äfventyr stodo de vid sidan af vagnen.
En lakej stod vid det främsta spannets hufvud, kusken
satt orörlig på kuskbocken, uppmärksam på hästarne, som
voro skrämda af det omgifvande tumultet. Vid
vagnsdörren stod en man, insvept i en kappa.
Erik öppnade dörren. Mannen i kappan vände sig
om, betraktade honom och ville, förmodande ett misstag,
underrätta honom om detsamma, men nu närmade sig
från olika håll några med bloss försedde fångknektar, och
man hörde af de frågor och svar, de i förbigående
utbytte, att det ifrigt letades efter häxorna.
– Fort in i vagnen! hviskade Erik till de darrande
kvinnorna.
– Herr pastor, ni misstager er ... detta är mynher
Vanloos ekipage, yttrade mannen i kappan.
Fångknektarne nalkades. Än några steg, och de
efterletade flyktingarne hade befunnit sig inom den krets,
som färgades af blossens rödaktiga sken. Elin sköt sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
