Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mor in i vagnen och skyndade själf efter. Erik stängde
dörren.
– Lifdömda... oskyldiga... Vanloos mor och
syster... Mer hann Erik ej hviska till den förvånade
tjänaren, förrän fångknektarne stodo framför dem.
– Här ha vi pastorn, som var inne hos häxorna,
yttrade samme vaktkarl, som för Erik öppnat dörren till
Ingrids och Elins fängelse; – pastorn kan måhända säga
oss, åt hvad håll de flydde ...
– De skyndade ur fängelset genom en af
korridorerna, och jag följde dem, men hvarthän de sedan i
mörkret och trängseln togo vägen, därom kan jag icke upplysa
er, svarade Erik.
– Det vore ett spektakel, om de skulle kommit
undan, fortfor vaktkarlen; – hela det oväsendet måtte
anstiftats af hin onde just för att rädda trollpackorna.
Ja, ja, man vet icke, hvad man skall tro.
Fångknektarne avlägsnade sig.
Erik hade under dessa ögonblick ångestfullt kramat
tjänarens hand, och denne tycktes hafva förstått den tysta
bön, han på det sättet uttryckte.
– Hvad står på? Hvem var det, som steg in i
vagnen? frågade kusken, i det han lutade sig fram öfver
sidan af kuskbocken.
– Tyst, svarade tjänaren, – det är på mynhers
befallning ... Herr pastor, tillade han, – jag förstår,
att det är tvänne utkomna fångar ni vill hjälpa, och då
ni, som är präst, säger, att de äro oskyldiga, så ...
– Ni måste rädda dem, afbröt honom Erik. – Jag
svär vid Gud, att dessa flyktingar äro för er herre högst
dyrbara personer. Kör genast till mynher Vanloos hus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
