Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertygad, att intet våld riktas mot den unge konungens
person? ...
– Ja. I öfrigt äro äfven för denna händelse
varsamhetsmått vidtagna. Var lugn och förtro er till mig!
Vanloo vände sig nu till sina män och inskärpte med
några ord de förhållningsregler han gifvit dem. Ett doft
buller från gården och i nästa ögonblick från trapporna
förkunnade, att stormen var i annalkande.
Vanloo och Sparre drogo sig bakom pelarne och
blottade sina klingor.
Knappt hade detta skett, förrän pikar, musköter och
hattar uppdöko bakom trappans gallerverk. Den
oförvägna hopen rusade fram med hastigheten af en
hvirfvelvind, och vestibulen genljöd af dess steg och skramlet af
dess vapen.
Den förste, som varit fullt synlig, var en högväxt
man, hvars ansikte doldes af en svart mask. Det var
anföraren själf. Med värjan i hand ilade han i spetsen
för sitt folk: hela hans yttre, från rörelsen af plymerna
på hans hatt till klangen af hans sporrar, gjorde ett
intryck av vild beslutsamhet. Utan att se sig om, rusade
han rakt fram genom vestibulen mot dörren till
drabantkammaren.
Han fattade i låset. Dörren var inifrån riglad. Han
lyfte foten för att sparka henne i spillror. I hack och
häl följde hans män.
Men i detta ögonblick öppnades dörren. Ingången
spärrades af drabanterna.
– Framåt, framåt! ropade anföraren och lyfte den
tunga huggvärjan för att bana sig väg.
Men innan han hunnit taga ett steg närmare de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
