- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
424

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mor, son, dotter utbytte en hastig, forskande blick ...
modern igenkände den son, efter hvilken hennes hjärta så
länge förgäfves ropat, som hon begråtit som död och först
hos God hoppats återfinna ... och han igenkände i detta
åldriga, lidande ansikte de ädla dragen af den mor, hvars
bild, oförändrad af tidens skiften, stod präglad i hans
själ ... han igenkände dem, räknade i denna enda hastiga
blick alla de sorger, som härjat dem, och skyndade,
öfverväldigad af fröjd och smärta, i de moderliga armar, som
längtande utbreddes honom till mötes. Intet ord utbyttes,
men han tryckte på hennes fårade panna, hennes grånade
lockar sonliga kyssar, tryckte henne förnyade gånger till
sitt bröst, och hans blick skådade genom tårar med
outsäglig kärlek djupare och djupare i de ögon, hvilkas milda
glans han älskat, allt sedan de vakade vid hans vagga.

Huru länge denna omfamning skulle fortfarit, är svårt
att säga, om icke Elin, som med glad och dock nästan
blyg förundran betraktade sin brors stolta, manligt sköna
ansikte och nu länge med sammanknäppta händer varit
en tyst, orörlig åskådare till det ömma uppträdet mellan
sin mor och sin broder, slutligen skyndat att gifva och
kräfva sin andel af kärleksbetygelserna. Vanloo kände
en len hand vidröra sin arm och hörde en mild röst uttala
namnet Arnold.

– Arnold, jag är din syster Elin, sade hon ...

– Elin, som jag bar på mina armar, då du öfvergaf
din fars hydda, sade Ingrid.

– Elin, min syster! utbrast Vanloo och upplyfte
henne i sin famn. Hon lade sina armar kring hans hals
och de bägge syskonens läppar möttes i kyss på kyss.
Det var med en förtjusning, blandad med ljuft vemod,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free