Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där i halfårslånga natten
Jättehöga, vålnadslika
Isberg öfver hafvet sväfva,
Piskade af böljors skum.
Och på dimbetäckta vatten
Kämpa, krossas eller vika,
Och af stridens åskor bäfva
Vind och våg kring öde rum;
Där, kamrater, må vi hamna,
Allra högst på Tellus’ hjässa,
Se det gamla klotet hvälfva
Under oss sitt tröga lopp.
Där vi våra flickor famna
Och vår sista drufva pressa
Tills af dödens kyla skälfva
Nerverna i domnad kropp.
Se’n, så länge eterns floder
Kring planetens bana svalla,
Stå af oss de frusna liken
Trotsigt där på axelns topp
Vittnande som minnesstoder
Inför himlens stjärnor alla
Om en åtrå, evigt sviken,
Om ett evigt gäckadt hopp.
Då han slutat, slog han instrumentet i kras mot relingen.
Akterkajutan var rymlig och väl upplyst af två fönster.
Tvenne af dess väggar pryddes af vapen, upphängda
i festoner; de andra upptogos af hyllor, på hvilka, utom
åtskilliga nödvändighetsting, sågos böcker och redskap,
som visade, att Drake sörjt för utvägar att äfven på
hafvet tillfredsställa sin lidelse för alkemien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
