Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under för list och öfvermakt i förening. Holländarne öfverrumplade
nybygget och äro nu dess herrar. Svenska
fanan har blifvit skymfad af detta krämarefolk. Böra vi
ej hämnas? Böra vi ej undandraga våra landsmän ett
skymfligt ok och återförvärfva åt Sverige dess lott i den
nya världen?
– I sanning, sade Drake, – er plan är värd att
tänka på. Våra krafter äro visserligen nog ringa för ett
dylikt företag, men vi kunna måhända påräkna engelsmännens
bistånd eller förena oss med några af de friseglare,
som svärma i Västindiens farvatten ... Ja, min
vän, jag gillar ert förslag: vi skola försöka det. Vi förklara
således holländarne krig, och hvarhelst holländska
flaggan möter oss på hafvet, är hon för oss en uppmaning
att angripa och hämnas.
– Bra, tillade Drake för sig själf, – jag har nu
ett skäl, som han skall gilla, då jag angriper de holländska
krämareskutor, som möta mig på min väg. Blott en smula
förgyllning af bevekelsegrunderna, och denne unge man
skall anse mig och sig själf för mänsklighetens frälsare,
medan vi plundra köpmännens specerier på äkta fribytaresätt.
– Väl mig, utbrast Adolf, – ni är den man jag
sökte, den vän, hos hvilken jag finner en ande, likstämd
med min. Drake, jag har en bön, som länge sväfvat på
mina läppar, och den jag nu vet, att ni skall uppfylla.
– Tala!
– Vi skola ej lämna detta land utan att gifva den
grymma fanatismen en blodig minnesbeta. Vi få ej lämna
det, utan att rädda de olyckliga, som vidskepelsen vill
kasta i bålets lågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
