Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes tillvara uppspirar. Över jordens rymd rullar det
blinda ödets triumfvagn, och hjulen krossa hvad de möta
på sin väg.
Båtarne lade ut från stranden och återvände till Scylla.
Medan Adolf öfverlämnade sig åt dylika tankar, satt
äfven Drake tyst och sluten. Han fördjupade sig i den
gåta, som sysselsatt honom, allt sedan han räddade sig
ombord å Scylla: bevekelsegrunderna till Vanloos handlingssätt,
de vägar, på hvilka han måste hafva utspanat
sammansvärjningen, och de ord han yttrade, då han trodde
sig hafva Drake i sitt våld.
Denna gåta var Drake oförklarlig: han kunde ingenstädes
finna hennes nyckel.
Men under det han grubblade häröfver, uppsteg hos
honom en hemlig ångest; det förekom honom, som om
han fordom, för lång tid tillbaka, sett Vanloos ansikte,
han visste icke när eller under hvilka förhållanden ...
hans i grunden vidskepliga sinne började uppskakas och
i den mystiske mannen ana ett sändebud från den öfvernaturliga
världsordning, för hvars lagar hans onda samvete
i sina få obevakade ögonblick bäfvade.
Scylla lättade åter ankar. En fullkomlig vindstilla
rådde. Man måste utsätta bogserbåtar, för att få briggen
af stället.
Medan detta arbete pågick, kom Adolf Skytte att
närmare betrakta andre löjtnantens ansikte. Han tyckte
sig igenkänna det. Det påminde om en ung man, som
han under sin första vistelse vid universitetet lärt flyktigt
känna, och hvars kort därefter inträffade missöden väckt
allmän uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
