- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
458

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bägare belamradt bord framför en lampa, hvars sken föll
på hans ansikte och visade dess af ångest stämplade drag.
Han syntes vid de bägge ynglingarnes inträde vakna ur
djupa tankar, ty han spratt till och betraktade dem med
en själlös blick.

Kajutans utseende gaf tillkänna, att hvarken förste
eller andre löjtnanten voro måne om bekvämlighet.

Adolf smakade föga af den uppdukade anrättningen,
ehuru den gjorde kocken all heder, men deltog dess
ifrigare i pokuleringen, ty han kände behof af retande medel.
Sällskapet förekom honom ingenting mindre än trefligt.
Den gamle Ruys’ osammanhängande ord, hans tankspridda
förvirrade svar, hans bleka darrande läppar, hans
ohyggliga, tillkonstlade grin, då han tillfälligtvis uppfattat några
af andre löjtnantens infall och ansåg sällskapstonen fordra
ett tecken till munterhet, gjorde på Adolf det vidrigaste
intryck, som icke försvagades af f. d. studentens vilda,
uppsluppna munterhet. Det röjde sig hos dem bägge en
förtviflan, som endast yppade sig på olika sätt, och Adolf
drack djupt af det eldliga vinet för att öfvervinna den
iskalla rysning, han kände i kretsen af dessa nya
bekantskaper.

– Hej, gamle sjöbjörn, sade, då pokuleringen länge
fortgått, andre löjtnanten och slog Ruys på axeln, – hvad
kommer åt dig? Är du sömnig? Vill du icke dricka
mer? Du måste, gubbe.

Ynglingen fyllde åter den gamle flibustierens bägare.

– Skona honom, sade Adolf med en blick på Ruys,
som sjunkit tillsammans och under ihärdig tystnad stirrade
framför sig. – Han tyckes redan hafva fått mer än nog.

– Prat, inföll Felix. – Jag känner honom. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free